onsdag 28 oktober 2009

Erik och Kaj provar på: ost


Efter några månaders uppehåll är Erik & Kaj är i provartagen igen. Den här gången var det dags att göra som Röde Orm och härja i österled, eller snarare osterled. För nu var det hög tid att prova på: ost. Och dessutom själva proceduren med att njuta av ost. Så här gick det till:

Förarbetet
Erik och Kaj möttes på stan en solig förmiddag. De hade skramlat ihop c:a 600 kronor som skulle spenderas på det gula guldet. Första anhalten var Hötorgshallen i centrala Stockholm. Där ligger Jackson’s ost och det var där de första guldklimparna vaskades fram. Erik visade sig vara mycket påläst, vilket gav Kaj svåra mindrevärdeskomplex. Därför höll han sig i bakgrunden under samspråket med butikschefen. Efter lite dividerande beslöts det att två ostar skulle inhandlas. De utvalda blev en Arico och en Roque Baron.


Efter Hötorgshallen, som ändå får ses som delikatessbutikernas Mallis, styrde Erik och Kaj kosan mot de mer exklusiva kvarteren på Östermalm. Där fanns en osteria som visade sig leva upp till alla fördomar. Man kände lukten på lång väg och plånboken fick kramp bara man gick igenom dörren. Den något rundlagde butiksinnehavaren var väldigt hjälpsam och langade snabbt fram en Mimolette på begäran samt två andra rekommendationer. Den ena av dem skulle senare visa sig vara det värsta som någonsin ystats.


Med Östermalm avklarat gick färden till Södermalm och butiken Gamla Amsterdam som inriktat sig på (du gissade rätt) holländsk ost. Med hjälp från personalen införskaffades tre lämpliga ostar, varav en med det danskklingande namnet Bastiansen Gold. Var måhända det holländska bara en fasad för en dansk ostkonspiration? Fortsättning följer alldeles säkert om Erik och Kaj får för sig att prova på wallraffande.


Avslutningsvis gick Erik och Kaj in på Coop konsum och köpte vitlöksost och några förpackningar kex. Även systemet besöktes. Man kan ju inte äta ost utan vin.

Ostaftonen

Lite senare samma dag var det samling hemma hos Joel och Linda. Övriga deltagare var förutom de redan nämnda Emma, Pontus, Jonas och Mårten. Att prova på tillsammans med Erik och Kaj är att som att vara med i det brasilianska fotbollslandslaget, man nämns bara vid förstanamn.


Ost #1 – Osten som just nu kan ses på Dramaten
Först ut var en Bastiansen White, en chèvrevariant. En mild och god getost som var ett bra sätt att starta kvällen på. Kaj passade på att snappa upp kommentarer från deltagarna och ”väldigt god”, ”lagom sälta” samt ”alla kan äta den här” hördes. Däremot verkade Joel tycka att den kunde ha varit lite mer chèvrealesk ”Inte så mycket getsmak. Kan det vara en killing?” var hans ord.

Ost #2 – Osten som blev skåpad på högstadiet
Nästa ost till rakning, eller smakning, var Bastiansen Gold. Det var en hård ost men inte direkt någon favorit bland avsmakarna. ”God men inte så speciell”, ”Besk eftersmak” och ”Hård i konsistens men inte i attityd” var utlåtanden som fastnade.

Ost #3 – Bra för mörkerseendet
Nu kom äntligen osten som alla hade väntat på: La Mimolette. Mycket på grund av att den innehöll karotin och var knallorange till färgen. ”Fantastiskt god” var ord som yttrades. Någon annan sa ”Jag vill ha mer”. Som tur var hade den något rundlagde butiksinnehavaren på eget bevåg försett sällskapet med ost nog för en sann fête de Mimolette.

Ost #4 – Världens godaste ost smakar studiorock

Dags för Aricon, prisvinnaren som bara såldes på Jackson’s. Problemet med denna var inte dess smak, utan att den kallats världens godaste ost. Och ovanpå allt så var den ju från Teneriffa. Om något därifrån kan vara världens bästa så sätter ju det ribban ganska högt. Någon i sällskapet beskrev den som ostarnas Toto. Den hade allt som borde göra den till en toppost men det klickade ändå inte. Trots att den var god.

Ost #5 – Sir Ost?

Härnäst tog sällskapet sig an Roque Baron, osten som en gång fick Joel att ge upp sin årslånga veganism. Ett faktum som kanske inte matchade ”Världens godaste” men ändå höjde den till skyarna. Tyvärr var denna inte tillräckligt lagrad, enligt ett expertutlåtande från Joel. Roque var god men den snofsiga adelstiteln är värd att ifrågasätta. Oron började sprida sig. Två ostbesvikelser på rad. Skulle det visa sig att kvällen som hade startat så bra nu skulle sluta i en antiklimax? Sällskapet anade föga vad som komma skulle.


Ost #6 – Normandie fortsätter att framkalla obehagliga associationer
Nu var det dags för osten vars namn är glömt men vars lukt och smak inte kommer att kunna förträngas, hur mycket man än skulle vilja. Den var från Normandie, såg ut som en laxpudding och var inslagen i sjögräs. Detta fick den att lukta tång, bajs, fis och gammalt bröd. ”Kanske skulle man vänja sig över tid” sa Joel. ”Lägg ner tid så blir ditt liv bättre.” ”Men du kommer inte ha några vänner kvar” kontrade Linda. Alltmedan detta utspelade sig fick Erik kväljningar. Osten fick sedan underkänt av alla närvarande.

Ost #7 – Eriks lägenhet med marmelad på

Vad får man om man badar en ost i vin och sen svärtar den med sot? En ost som ”luktar som min lägenhet i London” om man får fråga Erik. Huruvida detta var bra eller dåligt framgick aldrig. Osten var dock väldigt god, speciellt med marmelad på.

Ost #8 – Folkrockfavoriten?
Nästa ost var en blåmöglig sådan. Den var väldigt trevlig och gjorde åtminstone initiativtagarna riktigt nöjda. ”Ostarnas Heart of gold” konstaterade Erik mellan tuggorna. ”Rund, mjuk och den sätter sig utan att bli tjatig. En riktig hit.” Vilken poet han är, den där Erik. ”Vi skulle bara ha köpt den här. Tänk att mögel kan vara så fint.” svarade Kaj lite mer vardagligt.

Ost #9 – Sällan har vitlök smakat så lite ost
Sist ut var den Coopinköpta vitlöksosten. Kanske var det ett misstag att spara denna till sist för den stod sig platt de gourmandiska eskapader vi precis varit med om. Dessutom var den på tok för lös till konsistensen för att med gott samvete kunna kallas ost. Vid frågan hur våra gästprovare skulle beskriva den svarade någon kärnfullt ”Vulgolukt”.


Och det var det hela. Ostarna var inte helt slut men samtligas lust att trycka i sig mer var definitivt det. Magsäckarna införde blockad, smaklökarna bad om nåd och luktorganen hotade med strejk. Men alla var eniga om att det här är ett ypperligt sätt att spendera en afton. Man får testa på nya smaker, man får ge sig på verkligt djupa analyser och man får käka sjujäkla mycket ost. Det är dessutom en strålande ursäkt att dricka vin, om man nu skulle behöva en sådan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar